En komikers uppväxt i TV-serien

Jonas Gardells klassiska berättelse en komikers uppväxt finns i två helt olika versioner. År 1992 blev den en miniserie i tre delar, och 2019 kom en ny långfilm. Båda berättar om tolvårige Juha Lindströms uppväxt i förorten Sävbyholm på 1970-talet en värld fylld av vänskap, mobbning och hemliga hemligheter.

Två olika sätt att berätta samma historia

Den gamla miniserien från 1992 regisserades av Jonas Cornell med Björn Kjellman som vuxen Juha. serien följer hans barndom på nära håll, med fokus på klassclownen som döljer en djup vänskap med utkasten Jenny. år 2019 skapade regissören Rojda Sekersöz en helt ny version med Johan Rheborg i huvudrollen. den här filmen visar Juhus återblick på barndomen som vuxen komiker, med större vikt på de långsiktiga såren mobbningen lämnade (och det märks verkligen på skärmen).

Varför den fortfarande betyder något

Mobbning, grupptryck och vänskap är inte bara problem från 70-talet de är här idag också. Många elever kämpar fortfarande med samma frågor som Juha gjorde: hur passar man in? Vem kan man lita på? Filmen från 2019 påminde Sverige om dessa tidlösa teman och hyllades för att visa hur humor ofta maskerar verklig smärta och osäkerhet.

Var du kan se den nu

1992-miniserien finns på Apple TV och på DVD om du vill ha originalupplevelsen. 2019-filmen sändes på SVT Play men är borta nu. Du kan kolla på Viaplay eller köpa den digitalt på olika plattformer. Filmens historia är baserad på Gardells egen barndom det är verklig uppväxt omgjord till fiktion, vilket gör det ännu mer personligt.

Använd den i klassrummet och hemma

Lärare och föräldrar kan använda serien för att prata om mobbning och vänskap på ett naturligt sätt. Visa klipp från serien och diskutera varför humor ofta används för att dölja osäkerhet. Läs Gardells originalroman först då förstår man karaktärerna mycket djupare. Uppmuntra ungdomar att ställa frågor: Varför såg ingen vad som hände Jenny? Hur skulle du ha agerat i Juhus situation?

Båda versionerna är väl värda att utforska. De påminner oss om hur starkt gruppens makt är och om hur viktigt det är att se varandra.